“The freedom to make and remake our cities and ourselves is, I want to argue, one of the most precious yet most neglected of our human rights”. (David Harvey)

KAC (kistaartcity) tar plats i Rinkeby-Kista, en av Stockholms mest globaliserade stadsdelar. Här finns internationellt näringsliv, forskning och stadsutveckling – sida vid sida med segregering och social problematik. Rinkeby-Kista illustrerar den tudelning som globaliseringen skapar, i vilken olika socio-ekonomiska världar vävs in i varandra och där platsens innevånare separerats från varandra av osynliga murar. Här bor över 45 000 människor. Nästan lika många besöker dagligen platsen för att arbeta. Rinkeby växte fram i slutet av 60-talet som en del av miljonprogrammet och associeras idag med immigration, arbetslöshet och låg utbildning. Vägg i vägg ligger Kista, ofta kallat Sveriges “Silicon Valley”, med ICT industri, forskning och internationellt näringsliv.

I detta sammanhang har projektet Kista Art City utvecklats av konstnärerna Thomas Liljenberg och Bo Samuelsson. Namnet Kista Art City relaterar till Kista Science City och den så kallade Kista Modellen, ett ekosystem för tillväxt som bygger på samarbete och teknik. I Kista Art City är visionen om vetenskapsstaden och Kista Modellen överförd som idén om den ”vägglösa” konstinstitutionen: en konstnärlig verksamhet som, i linje med Kista Modellen, interagerar med platsen och dess sociopolitiska kontext inom ramarna för en interaktiv, kollektiv och kollaborativ konstnärlig praktik. Inbjudna att delta i samtalet är boende, föreningar, skolor och företag samt konstnärer, arkitekter och forskare.

En bärande tanke i projektet är att den offentliga konsten kan spela en utvidgad och mer självorganiserad roll i utvecklingen av staden. Inte i första hand som utsmyckning och dekoration – utan som en faktisk möjlighet för medborgaren att återskapa staden och samhället som ett kollektivt, gemensamt verk. Fokus i projektet ligger på att bygga nätverk och att utveckla alternativa modeller för ett lärande som bygger på samarbete och utbyte. Med utgångspunkt i en konstnärlig praktik har projektet idag utvecklat synapser mellan konst, stadsplanering, arkitektur och lokal utveckling. Modeller för workshops har utvecklats och ett av delprojekten är i form av en interaktiv offentlig gestaltning.

En strategisk utgångspunkt i arbetet är begreppet “appropriering” (att göra något till sitt eget) och tolkningen av approprieringen som en potentiell möjlighet för att stärka brukarens deltagande i utvecklingen av staden och därmed demokratin. De frågor som uppstår är intimt lierade med individens demokratiska ”rätt” att leva, uttrycka, använda och påverka stadens utformning och den egna identiteten. Det långsiktiga målet är att utveckla projektets sociocentriska arbetssätt och metodik som en modell för en framtida, vägglös “konstinstitution” i dialog med utvecklingen i Rinkeby-Kista och Stockholm.

Förutom samarbetsprojekt är genomförandet av workshops en viktig del av aktiviteterna och för att knyta olika människor till arbetet. En metodik för hur konstnärlig gestaltning kan bli en aktiv del av workshops har utvecklats i form av en semi-transparent byggnad, vilken placeras på olika platser i det offentliga rummet. Byggnaden är en modell och en metafor för den “vägglösa institutionen”; ett levande gränssnitt för projektet, med referenser till måleri, arkitektur och samhällsteori. I workshops sker visualiseringen av arbetet direkt på byggnadens semi-transparenta väggar; vilka bokstavligen utgör ”målarduk”, ”skulptur” och ”byggnadselement”. Processen kan beskrivas som ett deliberativt samtal, vilket kommuniceras för omedelbar interaktion. Inom ramarna för projektet genomförs även offentliga gestaltningar, exkursioner och pedagogiska projekt. Ett syfte med exkursioner och konstnärliga interventioner är att annektera och appropriera olika typer av kollektivt rum i staden och att undersöka gränserna för offentligt och privat och olika hybridformer däremellan.

Sedan starten 2005 har projektet drivits som ett konstnärsdrivet konstprojekt. I november 2008 erhöll det finansiellt stöd från fonden Innovativ kultur och lokala fastighetsägare i Kista. Sedan 2009 driver projektet Street Corner Talking, en variabel offentlig gestaltning vid Jan Stenbecks torg. I samarbete med Association for Temporary Art [a:t], Kista Teater, Centrum för gestaltning, Konsthögskolan i Stockholm och Institutionen för Data- och Systemvetenskapen vid Stockholms universitet deltar KAC sedan 2011 i utvecklingen av projektet Performing Structure. Sedan 2011 stöttas KAC även av fonden Kulturbryggan i utvecklingen av projektet A Model for a Qualitative Society.